Day 01 – Introduce yourself

Oj hjälp var det första jag tänkte när jag läste denna rubrik, lite små ångest redan vid första temat. Men varför ska det vara så svårt att presentera sig egentligen? Let's give it a go

Jenny heter jag, är 27 år och bor med man och barn i förorten Rissne utanför Stockholm, jobbar på ett telebolag som orderadministratör i grunden men svävar ibland ut och testar mina vingar med lite annat.

Jag har en ganska positiv men ibland cynisk inställning till livet. Jag skrattar hellre än jag gråter och jag försöker fokusera på bra saker men jag kan ibland (rätt ofta) tackla negativa saker med ironi.
Jag älskar att leva, läsa, skapa, dansa, umgås, älska, snusa på barnen och stanna upp och njuta av dagen.
Jag hatar allt det där vardagliga, gå upp tidigt, äta frukost, diska, städa och rodda men jag gör det så klart ändå.
Jag vet inte om jag kan kalla mig vuxen. inte helt i alla fall. Jag älskar att blanda in lite galenskap i vardagen och jag mår bra av att inte alltid vara mamma eller fru 24-7 utan ibland få vara Jenny utan en massa ska och måsten (bloggens namn kan ju vara en indikation på det, bloggen namngavs av min syster för ett par år sedan och hon slog som man säger huvudet på spiken)

Jag har som sagt 2 barn, en tjej på 6 och en kille på 5 (nå ja, om en månad fyller han 5) som är en stor del av mitt liv och mig, Jag försöker mitt bästa för att uppfostra till hederliga och trevliga medborgare, hur det går kan jag återkomma med om sidådär 10-15 år. Jag kör inte efter någon handbok eller teorier utan går mest på känn, med lite sunt förnuft och det verkar fungera bra hittills, inga klagomål har i alla fall inkommit på den fronten.
När min dotter föddes så förändrades mitt liv så radikalt att jag inte visste vilket ben jag skulle stå på, hur jag skulle hantera den där stora kärleken som välde över mig men bitarna föll på plats. Och lika förvånad blev jag när sonen föddes 19 månader senare - då välde den där kärleken över mig igen och förändringen blev lika radikal som med dottern och jag som trodde att jag visste precis vad som skulle hända - men icke, men bitarna föll på plats där med och nu sitter jag här med min fantastiskt fina familj som jag inte riktigt vet vad jag har gjort för att förtjäna, men jag njuter i fulla drag.

Så ja. även om jag ibland måste få vara bara Jenny så är jag till stor del mamma och fru och min familj är det viktigaste för mig, jag älskar dom så klart mer än någonting annat och jag är glad att dom älskar mig och gör mig till den kvinna jag är idag, utan dom hade jag inte varit jag.